Västerås, utflykt och barnbarnsmys

I onsdags morse tog jag tåget till Västerås för att besöka en väninna. Hon hämtade mig och vi startade vår utflykt direkt vid stationen.
I Sätra Brunn, (en hälsobrunn) där jag varit mycket som barn, stannade vi för att ta lite fika och en macka som Vanja gjort i ordning. Tog lite kort där och minnena kom över mig hur det var där då jag var barn och sprang omkring och lekte. Nedan några kort från Sätra Brunn, bl a Badhuset, och baderskornas och tvätterskornas bostäder. (De gula husen)

Så fortsatte vi mot Högfors där inget var inget sig likt, man har rivit allt jag minns av de gamla husen. Men hyttruinen var kvar och man kunde ändå känna tidens vingslag när man befann sig där. Nedan några bilder från Högfors

Vi träffade en dam i Högfors som tipsade om att det ödehus jag sökte fanns i Laboda, Karbenning. Så vi svängde iväg dit och jag fick se huset på  långt håll. Nedan huset på nära håll och så bilden jag tagit av det

Denna bilden är från boken Svenska Ödehus

Det är nog väldigt svårt att se huset på den här bilden :)

Fikapaus i Karbenning

Efter att ha flängt runt i 15 mil åkte vi mot Västerås igen för att hämta Vanjas lille vovve Simon.

En busig liten kille på 10 månader

Vi avslutade kvällen med att gå ut och äta och sedan gick vi hem och drack lite kaffe och snackade och hade trevligt.

Dagen därpå efter lunch åkte jag hem till Stockholm igen. Maken hämtade mig vid tåget så jag var snart hemma.

I lördags var vi barnvakt till Lova och Erik för Tomas och Ida skulle till Ikea. Det gick jättebra, var ju första gången jag sett efter Erik, om man räknar bort en liten stund vid ett tidigare tillfälle. Inga problem alls, vi hade så mysigt.

Sedan igår kom dotter, måg och barnbarnet Astrid. Stackars liten hade klämt sitt finger, men tror inte hon hade så ont. Det såg nog värre ut än det var. Tänk så lätt det är gjort att de små gör sig illa.

Ja det var lite om vad jag haft för mig

Japanska körsbärsträdets nedgång och fall

Nu är det bara en stam kvar på vårt japanska körsbärsträd. Vi kallar det den döende svanen, p.g.a grenen som sticker ut och ser ut som ett svanhuvud :)

Förra året i maj såg trädet ut så här, man kan se att det börjar ge upp

Här ser man de vita körsbärsblommorna, blandat med japanska körsbärsträdets blommor

Här är originalträdets grenar bortsågade så det endast återstår vanliga körsbärsgrenar. Fult som attan

Och så här ser eländet ut nu. Vi ska så klart såga ner hela stammen, men avvaktar lite med tanke på rosen som står framför trädet.

Det är så sorgligt att detta fina träd måste sågas ned, men vad gör man. Dessutom faller barken av och det synns verkligen att det inte mår bra. Vi vill ju inte heller ha ett jättestort körsbärsträd, eller fågelbärsträd heter det visst, stående där. Sedan återstår problemet med rosbusken. Var ska jag sätta den. Aja det får ge sig, hittar säkert på någon lösning



En tisdag i august

Jag är ju inte flitig precis att uppdatera min blogg, men här kommer ett litet inlägg
Onsdag-fredag var jag på "Ranchen" (Svägerskans kolonistuga) och vi hade ett par trevliga dagar. Jag målade lite fönster och fönsterbleck, så lite nytta gjorde jag mitt i allt slappandet
I måndags skulle sonen ut på den helikoptertur han fick som 30-års present. Det var spännande att se och han såg inte så skraj ut. Vi fick gå ut på helikopterplattan för att ta bilder. Men herregud vad det blåste när helkoptern skulle lyfta.

Här syns han i bakfönstret

Sedan åkte vi hem till oss för att fika och umgås lite. Lova var på ett riktigt bushumör och även hennes mamma tror jag bestämt.

 

Stackars lille Erik fick sitta i den där grejen man har leksaker i. Men bara en liten stund, jag lovar